Människor har använt örter medicinskt och kulturellt så långt tillbaka som vi vet. Genom att känna till historien om de örter som vi odlar och använder blir vi mer sammanlänkade med växterna och deras långvariga betydelse för det mänskliga samhället.
Vissa gamla föreställningar om örter är fortfarande relevanta idag (som att mynta används i munhygienprodukter), men det är fascinerande att lära sig de rika örthistorierna om våra moderna favoritväxter från hela världen.
Mynta
Grekland
Det latinska namnet för mynta, mentha, kommer från en gammal grekisk myt. Historien säger att en vattennymf vid namn Minthe hade en affär med Hades, underjordens gud. Hades hustru, Persephone, var inte glad över detta och hon använde sina krafter för att förvandla vattennymfen till en lågväxande växt som skulle trampas sönder av förbipasserande. Hades kunde inte upphäva förvandlingen, men han gav växten en vacker doft så att hennes sanna skönhet skulle framträda i form av myntadoften när Minthe trampades sönder.
I det antika Grekland användes mynta i begravningsritualer tillsammans med rosmarin och andra aromatiska örter. Användningen av mynta vid begravningar och associeringen med döden och livet efter döden hade troligen praktiska skäl och kom till stånd eftersom örtens starka lukt skulle täcka över eventuell förruttnelselukt från den avlidnes kropp.
Rom
De gamla romarna upptäckte myntans förmåga att rengöra och fräscha upp och de tillsatte den vanligen i sina bad och använde den för att rengöra sina tänder – en aktivitet som har fortsatt till denna dag och som är anledningen till att de flesta tandkrämer har myntasmak.
Egypten
På 1500-talet f.Kr. använde egyptierna mynta som läkemedel för att bota matsmältningsproblem. Den användes också vid balsamering och mumifiering och var mycket värdefull.
Israel
I gamla hebreiska ritualer ingick att sprida myntablad på synagogans golv så att doften av mynta släpptes ut när folk trampade på bladen.
Västeuropa
På 1200-talet hade mynta tagit sig till Västeuropa och användes allmänt som behandling av magproblem, huvudvärk och andra åkommor. Örtens starka doft användes av osttillverkare som upptäckte att mynta i lagret avskräckte råttor och möss från att äta osten.
Rosmarin
Grekland
Rosmarin har använts som en kulinarisk och medicinsk ört sedan minst 500 f.Kr. i Grekland, där den är en inhemsk växt. Rosmarins användning som minneshjälp går tillbaka så långt tillbaka som till det antika Grekland – elever lindade rosmarinkvistar i håret när de studerade inför tentor för att hjälpa dem att komma ihåg vad de lärt sig.
England
Rosmarin kom att symbolisera kärlek och lojalitet och bars ofta av brudar på bröllopsdagen, vanligtvis invävd i en krona. Henry VIII:s fjärde hustru, Anne av Cleves, bar en rosmarinkrans i håret när hon gifte sig med honom 1540, vilket gjorde det ännu mer populärt för brudar att bära örten.
Priset på rosmarin sköt i höjden i London i början av 1600-talet efter att pesten tagit tusentals liv, eftersom rosmarin ansågs förebygga sjukdomen. Vid denna tidpunkt kostade en rosmarinplanta sex shilling och en gris en shilling.
Europa
Rosmarin är en träig ört, och om den växer tillräckligt mycket kan träet användas för att tillverka föremål. Under 1500- och 1600-talen i Europa användes rosmarinträet för att tillverka musikinstrument och hårkammar som ansågs ge användaren god hälsa. Rosmarinträ var så värdefullt att folk ofta sålde annat trä som doftade rosmarin och låtsades att det var rosmarinträ för att få ett bättre pris.
Timjan
Sumer
Användning av timjan av människor finns dokumenterad så långt tillbaka som till det gamla Sumer för 3 000 år sedan, då den användes i antiseptiska medel.
Medelhavet
I det antika Grekland trodde man att timjan gav mod till dem som luktade på dess doft. Namnet timjan kommer faktiskt från det grekiska ordet thumos, som betyder mod.
De gamla romarna ansåg att timjan hade så starka läkande egenskaper att de trodde att äta timjan skulle skydda mot gift. Ett annat romerskt botemedel mot gift var att bada i ett bad med färsk timjan i vattnet.
Europa
Den grekiska kopplingen av timjan med mod fortsatte under medeltiden och därefter. Timjan ansågs vara en symbol för mod i många delar av Europa. Medeltida damer broderade ofta en kvist timjan på en scarf eller näsduk och gav den till en riddare som ett tecken på tillgivenhet och en markering av mod. Riddarna bar ofta kvistar av färsk timjan i strid, eftersom man trodde att örtens doft skulle ge dem mod.
Traditionellt sett skulle unga damer på kvällen för St Agnes (21 januari) lägga kvistar av timjan och rosmarin runt sin säng. Den natten skulle deras framtida makar visa sig för dem i deras drömmar.
Basilika
Indien
Basilikans ursprung är inte riktigt känt, men det är troligt att den först växte i Indien, där basilikan blev känd som en symbol för skydd. Den planterades runt tempel och ansågs skydda de döda på deras resa till livet efter döden.
Grekland
Basilika representerade sorg i det antika Grekland, användes i begravningsritualer och målades ibland på gravstenar.
Europa
Under medeltiden förknippades basilika med renhet och gavs ofta som en romantisk gåva av unga män till de damer de uppvaktade.
Israel
I hebreiska traditioner användes basilika för att ge styrka under religiös fasta. De som deltog i en religiös fasta bar kransar av färsk basilika runt halsen, vars doft ansågs stilla hungern och underlätta fastan.
Salvia
Medelhavet
De gamla grekerna och romarna använde salvia som konserveringsmedel för kött och till olika medicinska ändamål. Det latinska namnet salvia kommer från ett ord som betyder att rädda eller läka.
Egypten
De gamla egyptierna trodde att salvia skulle främja fertiliteten och använde örten för att öka chanserna till graviditet. Det har fortsatt att förknippas med kvinnors hälsa genom tiderna eftersom det har trotts att det ökar fertiliteten och kontrollerar produktionen av bröstmjölk, och det används fortfarande idag för att lindra klimakteriesymtom.
Frankrike
På 800-talet bestämde kejsaren att alla gårdar i Frankrike var tvungna att odla salvia för hela landets bästa. Örten användes för att förhindra infektioner och bryggdes ofta till ett läkande te. Det var också viktigt för Frankrikes ekonomi, eftersom de sålde salvia till andra länder där den var högt värderad, särskilt i Asien.
Kina
Salviate blev en så populär dryck i Kina att kinesiska köpmän på 1600-talet regelbundet bytte tre kistor med teblad till europeiska köpmän för bara en kista med salviablad. Drycken var populär både för sin smak och för att den ansågs öka livslängden.